Fastna inte i matristräsket

I diskussionen om skolan i Sverige finns det vissa åsikter som är starkt polariserade. Särskilt inom bedömningsområdet är det vanligt att framställa betyg eller nationella prov som allmängiltigt bra eller dåliga. Det är antingen svart eller vitt, utan gråzoner eller nyanser. Mycket tyder på att även diskussionen om bedömningsmatriser tycks ha hamnat i samma fåra.

Häromdagen fick jag en förfrågan via sociala medier, som gällde svensk forskning om bedömningsmatriser. Redan då fick jag onda aningar. När forskning efterfrågas i sådana sammanhang, brukar det nämligen oftast innebära att man vill använda forskningen för att underbygga sina åsikter i ena eller andra riktningen – att med forskningens hjälp bevisa att man har rätt. Tyvärr passar forskningen inte så väl in i det svenska diskussionsformatet, eftersom forskningen sällan ger så entydiga svar. Betyg kan vara bra för vissa personer, under vissa omständigheter eller för vissa syften, men sämre för andra. Samma sak för matriser. Svårigheten ligger därför i att försöka reda ut under vilka omständigheter och i vilket syfte det är lämpligt (eller olämpligt) att använda exempelvis matriser, snarare än att predika att matriser löser alla problem i skolan och dessutom botar vissa vanliga sjukdomar. Eller tvärtom, att matriser – oavsett hur man utformar eller använder dem – är dåliga per definition.

Eftersom forskningen sällan förmår leverera ett entydigt svar, som är i linje med den egna övertygelsen, brukar det innebära att man ger upp, ignorerar komplexiteten och serverar sin åsikt ändå. Gärna med någon enstaka lösryckt källa eller auktoritet som stöd. Den här typen av inlägg uppmuntras inte sällan på sociala medier och man uppmanas som lärare att inte ”fastna i matristräsket”.

Men vad är egentligen ”matristräsket”? Ur mitt perspektiv, skulle snarare ovanstående diskussion på sociala medier vara ett exempel på ett matristräsk. Ett träsk där man kategoriskt avfärdar ett instrument, som i ett stort antal vetenskapliga studier visat sig kunna stödja lärares bedömningar, så att de håller högre kvalitet, men också underlätta för elever att tolka sin återkoppling och ta ökat ansvar för sitt eget lärande. Det man gör, är således att avfärda ett instrument med stor potential för att man själv sett dåliga exempel och/eller inte orkar sätta sig in i den kunskap som faktiskt existerar på området.

För den som orkar läsa, kan man bland annat se att:

  1. Det är viktigt att skilja på formativa respektive summativa syften om man ska utforma och använda bedömningsmatriser. Formativ bedömning kräver en nyanserad bedömning av styrkor och utvecklingsmöjligheter, vilket i sin tur kräver en analytisk bedömning. Här kan matriser stödja bedömningen, genom att hjälpa till att identifiera dessa styrkor och utvecklingsmöjligheter. Vid betygsättning krävs däremot en helhetsbedömning, vilket innebär att analytiska matriser INTE är till hjälp, utan tvärtom kan försvåra helhetsbedömningen.

 

  1. Matriser för formativa ändamål behöver vara UPPGIFTSNÄRA och relatera till en viss typ av uppgifter, som argumenterande texter, laborationsrapporter med mera. Att däremot använda abstrakta betygskriterier i matrisen, som egentligen är avsedda för summativa helhetsbedömningar, är (återigen) inte till hjälp, utan tvärtom.

 

  1. En viktig anledning till att matriser kan fungera som ett stöd för elever, är att matrisformatet får kvalitetsskillnader att framträda, eftersom man kan jämföra nivåbeskrivningarna med varandra (jfr variationsteori). Detta är något som visat sig kunna FÖRSTÄRKA effekten av återkoppling, men det finns inget stöd för att matriser kan eller bör ersätta återkoppling. Men inte heller att bra återkoppling kan ersätta den typ av stöd som matriser kan ge. Samma sak med exempelprestationer. Kombinationen av matriser, som hjälper till att sätta ord på de kvaliteter man behöver identifiera i de specifika exemplen, kan förstärka varandra, men oftast inte ersätta varandra.

 

Jag skulle därför hävda att en stor andel av de negativa erfarenheter vi har av att använda bedömningsmatriser, beror på att vi blandar formativa och summativa syften i samma instrument. Och, följaktligen, att vi skulle kunna utveckla matrisanvändningen betydligt genom att särskilja mellan dessa syften, men också genom att använda de kunskaper som faktiskt finns om hur matriser kan stödja bedömning, återkoppling och elevers reglering av sitt eget lärande. Detta skulle innebära att vi använder matriser på ett klokt och underbyggt sätt, istället för att kategoriskt avfärda ett instrument som – lämpligt utformat och använt – skulle kunna ge ett bra stöd till både lärare och elever.

Så fastna inte i matristräsket!

Annonser

3 reaktioner på ”Fastna inte i matristräsket

  1. Ping: Sjökortet v42 – 16/10-20/10 – Hedda Wisingskolan

  2. Ping: Sjökortet v43 – 23/10-27/10 – Hedda Wisingskolan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s