Likvärdiga betyg är inte gratis

Skolverket har släppt en rapport med analyser av ”likvärdig betygssättning mellan elevgrupper och skolor”, där skillnaderna mellan skolor beskrivs som ”fortsatt stora”. Som vanligt är det många åsikter och käpphästar som luftas efter en sådan rapport, som att det härmed är bevisat omöjligt att sätta likvärdiga betyg, och att vi bör återgå till ett relativt betygssystem, eller att det är NPM som orsakat problematiken med bristande likvärdighet i betygsättningen. Jag tänkte därför vi kunde reda ut några grundläggande saker, så att diskussionen kan fokusera på det som är viktigt istället:

Först och främst: Det är INTE ”bevisat” att det är omöjligt att sätta likvärdiga betyg i ett målrelaterat system, bara för att man i Sverige inte skapat rimliga förutsättningar för detta. Det är högst troligt att man kan åstadkomma en rimligt hög likvärdighet om man verkligen vill. Men det kommer att kosta och det är svårt att beskriva Sveriges försök i denna riktning, som något annat än halvhjärtade. I samband med implementeringen av Lpo94/Lpf94 satte man sitt hopp till lärarna, men utan att ge några som helst förutsättningar för likvärdig betygsättning. Nu ligger hoppet hos de nationella proven, trots att de bevisligen inte lyckats göra någon som helst skillnad på alla dessa år.

Naturligtvis skulle man kunna åstadkomma mer likvärdiga betyg med hjälp av nationella prov, men då måste proven STYRA betygsättningen. Att som idag låta proven vara vägledande för lärarnas betygsättning, utan ytterligare riktlinjer för vad detta konkret innebär, hjälper självklart inte. Och en skrivning att resultaten från proven ska ”särskilt beaktas” kan inte beskrivas som något annat än rent önsketänkande. Nationella prov som styr betygsättningen, och som dessutom enbart innehåller lätträttade uppgifter, skulle däremot definitivt leda till en mer likvärdig betygsättning.

Men, som sagt, det skulle kosta. Kostnaden i det här fallet är en negativ påverkan på undervisningen och elevernas kunskaper. Nationella prov som styr betyget, styr nämligen även undervisningen, eftersom alla lärare vill att deras elever ska lyckas på proven. Fenomenet är väl belagt inom forskningen och sambandet mellan prov och undervisning stärks ju mer ”high-stakes” proven är (dvs. ju större konsekvenser provresultaten ger för elever och/eller lärare). Redan nu visar Skolverkets utvärderingar att andelen lärare, som anser att deras undervisning i hög grad påverkas av proven, har FÖRDUBBLATS de senaste tio åren, från en tredjedel till två tredjedelar [länk]. Givet att proven skulle bli styrande för betygen, skulle detta troligen öka ytterligare.

Ett avgörande problem med att de nationella proven styr undervisningen, är att alla kunskaper inte kan testas med papper och penna (eller tangentbord), och de kunskaper som inte testas på proven tenderar att marginaliseras eller försvinna. Ett typexempel är laborativa färdigheter i NO-ämnen, vars närvaro i prov och undervisning studerats bland annat i Storbritannien. Finns de inte med på proven, för de en tynande tillvaro i undervisningen.

Samtidigt: Om man har med laborativa färdigheter (eller andra kunskaper som är svåra att fånga på papper) på proven, kommer bedömningen att vara osäker, vilket påverkar provresultatet. Ju fler uppgifter som inte kan automaträttas, desto mer osäkra blir provresultaten (= precis som vi har det idag).

Det som är ännu viktigare, men inte lika uppenbart, är att OM man har med den här typen av uppgifter, eller andra uppgifter där eleverna ska resonera eller argumentera, är att dessa uppgifter måste anpassas för att passa in i provformatet. Eventuella laborativa eller argumenterande uppgifter måste därför genomföras inom ramen för ”provformatets tvångströja” (= skriftligt, på tid, utan förberedelser, utan hjälpmedel, osv.). Och proven styr på så sätt uppgifterna i undervisningen, så att exempelvis de laborativa uppgifterna krymper och följer provens tvångströja även utanför provsituationen. Vi ser denna effekt redan idag, men den kan förväntas bli än mer omfattande om proven får styra betygen. Nationella prov kan alltså, genom dessa mekanismer, faktiskt sänka ribban för vad eleverna lär sig i skolan!

Å andra sidan: Om man inte kan förlita sig på nationella prov för likvärdiga betyg, för att kostnaden i form av påverkan på undervisningen är för hög, kan man få lärare att sätta rimligt likvärdiga betyg? Återigen är svaret ja, men det kommer att kosta. I det här fallet ligger den huvudsakliga kostnaden i en inskränkning av lärarnas frihet.

Vi har egentligen en högst märklig situation i det här landet, om man betraktar den utifrån. Å ena sidan gnisslar statsmakterna om bristande likvärdighet i betygsättningen, å andra sidan finns nästan inga som helst riktlinjer för hur betygsättningen ska gå till. Vi vet till exempel att lärare, trots att de undervisar i samma ämne och samma årskurs, kan samla in helt olika underlag för att sätta betyg. Gynnar det en likvärdig betygsättning? Nej, såklart inte. Vi vet också att det bland lärarna finns minst fyra helt olika strategier för hur man sammanväger elevers prestationer till ett betyg. Gynnar det en likvärdig betygsättning? Nej, såklart inte. Vi har genomfört en experimentell studie, där vi jämförde två av dessa strategier. Den visade att, beroende på vilken strategi lärarna använde, så skiljer sig likvärdigheten i betygen avsevärt (66% respektive 45% överens om betyget). Och detta är bara en faktor av många!

Slutsatsen är således ganska klar: Så länge det finns ett så stort friutrymme för hur man kan sätta betyg, finns det väldigt dåliga förutsättningar för likvärdighet. För att få en likvärdig betygsättning måste man alltså inskränka denna frihet, genom att exempelvis specificera vilket underlag som ska ingå i betygsättningen i ett visst ämne och årskurs samt klargöra vilken av de befintliga strategierna för sammanvägning som ska användas.

I Sverige vill vi emellertid gärna behålla den där kakan, så istället för att betala den kostnad som krävs, fortsätter vi hoppas på att de nationella proven på något magiskt sätt ska lösa situationen åt oss.

Notera dock, innan ni sätter kaffet i fel hals, att ovannämnda begränsning av friutrymmet avser betygsättningen – inte undervisningen eller den formativa bedömningen. Det handlar således inte om att begränsa lärarnas vardag, utan bara hur man går tillväga när man sätter betyg. Betygsättning är en myndighetsutövning, som kräver att man följer de riktlinjer som finns. Men då måste det finnas några riktlinjer att följa…

Så sammantaget: Vi skulle alltså mycket väl kunna komma flera steg närmare en rimligt likvärdig betygsättning, om vi bara tog bort våra ideologiska skygglappar och betalade priset för detta.

Nästa fråga är om det är värt priset. Givet att kostnaden för likvärdiga betyg är hög, både vad gäller tid och pengar, som andra konsekvenser, är frågan om det är värt det. Betygens huvudsakliga funktion är för urval, men många grundskoleelever behöver inte sina betyg för att komma in på sitt förstahandsval på gymnasiet. Detta innebär att vi lägger mycket tid, kraft och pengar på ett system, som främst är viktigt för vissa elever, samtidigt som det ger starkt negativa konsekvenser för andra (som svagpresterande elever). Kanske är det därför dags att överväga möjligheten att slopa betygen i grundskolan och endast ge betyg i gymnasieskolan, där urvalssituationen är avgörande för en betydligt större andel av eleverna. Då kan vi allokera resurserna dit de verkligen behövs. Ja, jag antar att det härmed blev lite kaffe i halsen trots allt… Tanken på en betygsfri grundskola skaver ganska hårt mot den svenska folksjälen.

Slutligen, bara ett påpekande: Bekymmer med likvärdig bedömning och betygsättning finns dokumenterade i forskning som är över 100 år gammal, det vill säga långt före både NPM och friskolor. Även om dessa kan bidra till problemet, är de knappast roten till det onda. Åtminstone inte i det här fallet.

Annonser

En reaktion på ”Likvärdiga betyg är inte gratis

  1. Ju längre tid som går från min examen, så håller jag alltmer med om att betygen kan slopas. Detta till förmån för att fullt ut kunna använda formativ bedömning. Elevernas stress kanske skulle minska och den fråga som alltid kommer när någon uppgiftsmatris är publicerad ”Vilket betyg fick jag?”, kanske uteblir. Framför allt så tror jag att lärandemålen skulle kunna få ett större fokus än de har idag. Det finns många elever som inte vet varför de befinner sig på en specifik lektion och det är ju sorgligt för våra barn och ungdomar att det är så.

    När det gäller att NP ska beaktas vid betygsättning så kommer detta att bli komplicerat, som jag ser det. Redan när jag börjar rättningen har jag eleven framför mig, jag vet vad eleven har visat för kunskaper, vilka svårigheter den har osv. Då ska jag vid ett specifikt tillfälle särskilt beakta detta resultat inför den kommande betygsättningen… Kanske hade det fungerat bättre om vi får klart och tydligt vad det är som ska ingå i den kommande bedömningen och betygsättning och dessutom att dessa NP rättas av någon utifrån.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s